Den här sommaren blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi hade tänkt oss att besöka Peace & Love för fjärde året i rad, men som ni förstår blev det inget av det. Vi fick visserligen se Borlänge eftersom vårt fantastiska värdpar höll en traditionella sommarfest även i år.
Såhär såg jag ut ett par timmar före The Black Crowes.
Dessutom var det ju en bunt kulturaktiviteter i Borlänge för att fylla tomrummet. Vi fick nöjet att bevista Kärleksfesten där Henry Bowers var en av huvudattraktionerna. Och även utan festivalen är Borlänge en stad jag gillar.
Karlstads stolthet Putte i Parken ställde dock inte in. Därför fick vi möjlighet att se The Black Crowes för tredje gången i år. Visserligen var det bara en festivalspelning på en och en halv timme, men det var ändå väldigt, väldigt bra. Nästan bara låtar från de två första plattorna, som framgår av låtlistan. Och, till skillnad från de två spelningarna i London i mars, fick vi faktiskt höra en låt från ”By Your Side” – titelspåret.
Såsom kråkorna gjort på senare tid lade de också in ”Hush” i ”Hard To Handle” i en version snarlik den Deep Purple gjorde 1968. De är fortfarande världens bästa liveband!
Någon mer festival blir det inte för oss i år. Vi siktade på två, och fick en och en halv. Men festivalsommaren pågår för fullt. Och även om den tyske festivalarrangören FKP Scorpio hade de ekonomiska resurserna att skapa en gigantisk festival redan första året, och därmed bidra till att Sveriges kanske bästa festival gick i graven, går det inte att prata om att vi har en festivaldöd. De allra största festivalerna kanske inte kan vara så många, men om man studerar en karta över svenska festivaler är det ett stort gytter. Det enda tråkiga är att det inte ser ut att finnas någon norr om Trästocksfestivalen i Skellefteå.
Och sen får vi som är mer förtjusta i rockmusik inte glömma att Sveriges största musikfestival är dansbandsveckan i Malung – 10 000 fler än Bråvalla.
