Sommarquiz med extra mycket rock – och folk!

Det är sommar och mitt i semestertider. Halva stan är nog bortrest, för Uppsalas pubar är inte direkt överfulla, men jag tänkte att eftersom flera andra quiz i stan tar semester kanske det är någon som vill svara på musikrelaterade frågor en tisdag. Jag hade dessutom inbillat mig att folk skulle vara sugna på att höra svängiga rocklåtar såhär på sommaren.

Och visst kom det folk. Under mina quiz har det ofta varit många deltagare, men det hör inte till vanligheterna att gäster måste vända i dörren för att det inte finns plats ens i baren. Men det var precis lika trevligt som andra gånger!

AC/DC var på 70-talet uppenbarligen lämplig underhållning när Jigs tog paus.

Såhär såg annonsen ut för kvällen med AC/DC:s Sverigedebut. Den publicerades i Hallands Nyheter 15 juli 1976.

Till en fråga om AC/DC passade jag på att berätta att den australienska gruppens första konsert i Sverige var som pausunderhållning för dansbandet Jigs på Cortina utanför Falkenberg. Det skrattades gott när jag visade upp annonsen från Hallands Nyheter dagen före.

En dokumentär i två delar om AC/DC med namnet ”När AC/DC kom till byn” av SR-programmet Tendens finns att ladda ned som poddradio eller höra direkt på webben. Mycket lyssningsvärt.

Jo, just det – Upsala Nya Tidning var på plats också och gjorde ett småputtrigt sommarreportage. De frågade om de fick publicera frågorna i tidningen dagen efter, och det tyckte jag var en rolig sak. Jag tvivlar dock på att så många klarade av anagrammet ”grip centerns buse” utan att tänka på Annie Lööf åtminstone en gång.

Nästa gång är tisdag 27 augusti, och då blir det betydligt mer varierad musik. Allt som ingår i begreppet ”populärmusik” har en chans. Vi ses då!

Festivalsommaren 2013

Den här sommaren blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi hade tänkt oss att besöka Peace & Love för fjärde året i rad, men som ni förstår blev det inget av det. Vi fick visserligen se Borlänge eftersom vårt fantastiska värdpar höll en traditionella sommarfest även i år.

T-tröja från Amorica-turnén. Den börjar bli sliten, så jag köpte två nya att variera med.

Såhär såg jag ut ett par timmar före The Black Crowes.

Dessutom var det ju en bunt kulturaktiviteter i Borlänge för att fylla tomrummet. Vi fick nöjet att bevista Kärleksfesten där Henry Bowers var en av huvudattraktionerna. Och även utan festivalen är Borlänge en stad jag gillar.

Låtlista från Putte i ParkenKarlstads stolthet Putte i Parken ställde dock inte in. Därför fick vi möjlighet att se The Black Crowes för tredje gången i år. Visserligen var det bara en festivalspelning på en och en halv timme, men det var ändå väldigt, väldigt bra. Nästan bara låtar från de två första plattorna, som framgår av låtlistan. Och, till skillnad från de två spelningarna i London i mars, fick vi faktiskt höra en låt från ”By Your Side” – titelspåret.

The Black Crowes gör ”She Talks To Angels”, kanske min favoritlåt.Såsom kråkorna gjort på senare tid lade de också in ”Hush” i ”Hard To Handle” i en version snarlik den Deep Purple gjorde 1968. De är fortfarande världens bästa liveband!

Någon mer festival blir det inte för oss i år. Vi siktade på två, och fick en och en halv. Men festivalsommaren pågår för fullt. Och även om den tyske festivalarrangören FKP Scorpio hade de ekonomiska resurserna att skapa en gigantisk festival redan första året, och därmed bidra till att Sveriges kanske bästa festival gick i graven, går det inte att prata om att vi har en festivaldöd. De allra största festivalerna kanske inte kan vara så många, men om man studerar en karta över svenska festivaler är det ett stort gytter. Det enda tråkiga är att det inte ser ut att finnas någon norr om Trästocksfestivalen i Skellefteå.

Och sen får vi som är mer förtjusta i rockmusik inte glömma att Sveriges största musikfestival är dansbandsveckan i Malung – 10 000 fler än Bråvalla.

Konsertaffischer

Affischen från Grönan-konserten jag inte var på.

Affischen från Grönan-konserten jag inte var på.

Konsertaffischer är är inte bara reklam. Det är minnen, och en bekräftelse på att man varit med om något. Och jag har flera affischer i mina gömmor som så fort jag råkar hitta dem stannar till och minns. Många gånger har det varit något favoritband, men de allra flesta av mina affischer är från tiden på Ungdomens Hus där jag själv var med och arrangerade.

Men så finns det då affischer från konserter jag inte varit på som skulle sitta så fint att ha på väggen. Den till höger är en sådan. Jag började gilla Kiss någon månad för sent för att veta att jag skulle åka på den spelningen. Jag gillar affischen extra mycket för att ansiktena är tagna från omslaget till ”Destroyer” som släpptes bara ett par månader tidigare.

Kiss-affischen är bara en av 200 affischer som finns i boken ”Grönalundsaffischerna!” av Jonas Jansson och Andreas Theve. Boken finns ännu inte i min samling, men det är naturligtvis en tidsfråga. Och om någon kommer på att ge mig den i julklapp förstås, eller om jag inte kan hålla mig längre utan drar mig till min favoritboklåda och plockar upp ett exemplar.

När jag och sonen var på utställningen ”Kiss – The Exhibition” tidigare i år fick vi se affischen ovan. Eller ja, en andra tryckning, då. Det är en pirattryckning som är nästan lika ovanlig, berättade Alexander Johansson som ägde alla prylarna på utställningen. Han passade också på att berätta att affischen för återföreningsspelningen i Globen 1997 inte går för mer än några hundra. Nu återstår bara att fundera ut en plats för den i väntan på att den dyker upp på Tradera eller Blocket nästa gång.